sinn

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även Sinn.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av sinn  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ sinn sinnet sinn sinnen
Genitiv sinns sinnets sinns sinnens

sinn

  1. (poetiskt eller vardagligt) sinne
    Kom, helge ande, till mig in. Uppfyll min själ, uppfyll mitt sinn.

Isländska

[redigera]

Pronomen

[redigera]

sinn (reflexiva possessiva pronomen)

  1. sin, maskulint reflexivt possessivt pronomen i nominativ singular som syftar tillbaka till subjektet i satsen
  2. sin, ackusativformen av betydelse ett

Substantiv

[redigera]
Böjningar av sinn  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ sinn sinnið sinn sinnin
Ackusativ sinn sinnið sinn sinnin
Dativ sinni sinninu sinnum sinnunum
Genitiv sinns sinnsins sinna sinnanna

sinn

  1. gång, tillfälle, sinn

Luxemburgiska

[redigera]

Verb

[redigera]

sinn

  1. vara