Alf Sjöberg
Sven Erik Alf Sjöberg, född 21 juni 1903 i Stockholm, död 17 april 1980 i Stockholm, var en svensk regissör, manusförfattare, skådespelare och teaterdekoratör.
| Alf Sjöberg | |
 | |
| Född | Sven Erik Alf Sjöberg 21 juni 1903 Stockholm, Sverige |
|---|---|
| Död | 17 april 1980 (76 år) Stockholm, Sverige |
| År som aktiv | 1925–1980 |
| Maka | Märta Ekström (1930–1934; skild) Elsa Ahlsell (1935–1980; hans död) |
| Betydande verk | Teater: En stor mängd uppsättningar på Dramaten, bland annat av Strindberg och Shakespeare Film: Hets (1944) Fröken Julie (1951) |
| IMDb SFDb | |
Sjöberg var under många år verksam som regissör vid Dramaten. Idag är han kanske känd främst som filmregissör av Hets (1944, med manus av Ingmar Bergman), Bara en mor (1949) och Fröken Julie (1951). 2003, till 100-årsminnet av hans födelse, uppmärksammade TV, radio och Dramaten flera av hans verk.
Biografi
redigera
Efter åttaårigt läroverk gick Sjöberg Dramatens elevskola åren 1923 till 1925, och var därefter verksam vid Dramaten som skådespelare. En av hans tidiga bedrifter var att medverka som skådespelare i den första teaterföreställningen som sändes i svensk radio, Spelet om Envar (1925). Han anställdes vid Radiotjänst som regissör 1929 och året därefter vid Dramaten i samma befattning.
Sjöberg var verksam som regissör på Dramaten till sin död 1980 och räknas bland Sveriges främsta under 1900-talet, tillsammans med namn som Olof Molander och Ingmar Bergman. Särskilt Sjöbergs uppsättning av August Strindbergs drama Fröken Julie 1949 har gått till historien, med skådespelarinsatser av Inga Tidblad och Ulf Palme. Denna uppsättning filmatiserades 1951 med Anita Björk i rollen som fröken Julie. Han belönades med Guldpalmen vid Cannesfestivalen för detta verk. Redan tidigare, vid filmfestivalen år 1946, hade hans film Hets tilldelats Grand Prix, det som senare kom att kallas Guldpalmen.
Senare uppsättningar av Strindbergs pjäs brukar jämföras med Sjöbergs. Han satte även upp flera dramer av Shakespeare, såsom Hamlet, En midsommarnattsdröm och Köpmannen i Venedig. Ingmar Bergman hade så stor respekt för Sjöbergs Shakespeareuppsättningar att han inte vågade sätta upp Shakespeare på Dramaten så länge Sjöberg levde. Alf Sjöberg satte också upp moderna verk av till exempel Stig Dagerman. Ingmar Bergman har sagt att Sjöbergs stora produktion troligen är ojämförlig med 138 uppsättningar på Dramaten, 18 filmer och två TV-teateruppsättningar samt 183 dramer för Radioteatern.
Sjöberg ville radikalisera teatern, som han såg som en revolterande kraft i samhället mot sociala orättvisor.[1] Han hämtade på 1930-talet influenser från sovjet-rysk modernism och närde en önskan om att göra verklig folkteater. När den socialdemokratiska regeringen slog fast sin kulturpolitik på 1950-talet var Sjöberg en av konstnärerna i kretsen runt statsminister Tage Erlander.[2] Han bidrog starkt till att introducera Federico García Lorca, Bertolt Brecht och Eugene O'Neill i svensk scenkonst.
Alf Sjöbergs konstnärskap inleddes med att han själv gjorde skisser för dekorationer men från 1932 inledde han ett samarbete med Sven Erik Skawonius som gav honom vägledning i skapandet av bilder. Han fortsatte sitt samarbete under 1940-talet med Sveriges ledande konstnärer och skapade tillsammans med dem några av Sveriges märkligaste scendekorationer. Han medverkade i utställningen Svensk teaterkonst under 20 år på Skånska konstmuseum i Lund 1936 och i en utställning på Charlottenborg. Sjöberg är representerad vid Scenkonstmuseet[3] och Nationalmuseum[4]. Under 1950-talet var han ledamot av Radionämnden. Han erhöll Litteris et Artibus 1951, tilldelades Teaterförbundets guldmedalj 1964 och Guldskeppet 1979. Han var också filosofie hedersdoktor.
Alf Sjöberg var son till vaktmästaren Carl Erik Sjöberg och Elisabeth Wickberg. Han var gift 1930–1934 med skådespelaren Märta Ekström, och från 1935 med Elsa Ahlsell (1907–1985), som var dotter till disponenten Herman Ahlsell. Han omkom 1980 till följd av en trafikolycka när en buss krockade med honom på sin cykel, på väg till Dramaten och är begravd på Galärvarvskyrkogården i Stockholm.[5]
Filmografi
redigeraLångfilmer
redigera| Premiär | Produktion (fetmarkering = regi och manus av A.S.) |
Insatser | Ref. | ||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| år | dag | regi | manus | roll | övrigt | ||
| 1925 | 26 december | Ingmarsarvet | ✔ | [6] | |||
| 1928 | 22 oktober | Ådalens poesi | ✔ | ||||
| 1929 | 28 oktober | Den starkaste | ✔ | ||||
| 1940 | 1 januari | Med livet som insats | ✔ | ✔ | |||
| 28 oktober | Den blomstertid | ✔ | ✔ | ||||
| 1941 | 23 december | Hem från Babylon | ✔ | ✔ | |||
| 1942 | 21 december | Himlaspelet | ✔ | ✔ | |||
| 1944 | 21 januari | Kungajakt | ✔ | scenario | |||
| 2 oktober | Hets | ✔ | scenario | ||||
| 1945 | 26 december | Resan bort | ✔ | ✔ | ✔ | ||
| 1946 | 16 december | Iris och löjtnantshjärta | ✔ | scenario | |||
| 1949 | 31 oktober | Bara en mor | ✔ | ✔ | |||
| 1951 | 28 juni | Fröken Julie | ✔ | ✔ | |||
| 1953 | 24 april | Barabbas | ✔ | ✔ | |||
| 1954 | 1 november | Karin Månsdotter | ✔ | ✔ | |||
| 1955 | 22 augusti | Vildfåglar | ✔ | ✔ | |||
| 1956 | 12 november | Sista paret ut | ✔ | ||||
| 1960 | 14 oktober | Domaren | ✔ | ✔ | |||
| 1966 | 31 januari | Ön | ✔ | ✔ | |||
| 1969 | 6 oktober | Fadern | ✔ | ✔ | |||
Kortfilmer
redigera- 1946 – Den gamla goda tiden (medverkan)[6]
- 1948 – Fruktbarhet (regi)[6]
- 1968 – Alkestis (medverkan)[6]
TV-teater
redigera- 1955 – Hamlet (regi)
- 1959 – Stängda dörrar (regi)
- 1983 – Hustruskolan (regi)[6]
Teater
redigeraRoller (ej komplett)
redigeraRegi (ej komplett)
redigeraScenografi (ej komplett)
redigera| År | Produktion | Upphovsmän | Regi | Teater |
|---|---|---|---|---|
| 1931 | Fadershjärtat W. Somerset Maugham |
Alf Sjöberg | Dramaten | |
| Fru Celias moral Benn W. Levy |
Alf Sjöberg | Dramaten | ||
| 1932 | Revisorn Nikolaj Gogol |
Alf Sjöberg | Dramaten | Scenografi med Sven Erik Skawonius |
| Kvinnans list Lionel Brown |
Alf Sjöberg | Dramaten | ||
| Över förmåga Björnstjerne Björnson |
Alf Sjöberg | Dramaten | ||
| 1937 | Skönhet Sigfrid Siwertz |
Alf Sjöberg | Dramaten | Scenografi med Sven Erik Skawonius |
| Vår ära och vår makt Nordahl Grieg |
Alf Sjöberg | Dramaten | Scenografi med Härje Ekman | |
| Höfeber Noël Coward |
Alf Sjöberg | Dramaten | Scenografi med Sven Erik Skawonius | |
| 1940 | Mycket väsen för ingenting William Shakespeare |
Alf Sjöberg | Dramaten | Scenografi med John Jon-And |
Radioteater
redigeraRegi
redigera| År | Produktion | Upphovsmän |
|---|---|---|
| 1945 | Blotta misstanken |
Karl Ragnar Gierow[7] |
| 1948 | Antonius och Kleopatra Antony and Cleopatra |
William Shakespeare Översättning Per Hallström[8] |
Tryckta källor
redigera- Svenskt konstnärslexikon del V, sid 160, Allhems Förlag, Malmö. Libris 8390293
Referenser
redigera- ^ http://www.filmsoundsweden.se/backspegel/sjoberg.html
- ^ Tage Erlander, Samtal med Arvid Lagercrantz, 1960-talet (Sthlm 1982)
- ^ ”Musikverkets databas över arkiv, föremål och föreställningar”. calmview.musikverk.se. http://calmview.musikverk.se/CalmView/default.aspx#_ga=2.135983601.1959824106.1510568779-2050440294.1510568779. Läst 14 november 2017.
- ^ Nationalmuseum
- ^ Göran Åstrand: Känt och okänt på Stockholms kyrkogårdar: (Ordalaget Bokförlag 1998) sid.51 ISBN 91-973128-2-7
- ^ [a b c d e] Alf Sjöberg på Svensk Filmdatabas. Läst 2017-08-16.
- ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 28. 20 januari 1945. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1945-01-20/18/28. Läst 6 februari 2016.
- ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 22. 31 december 1948. https://arkivet.dn.se/tidning/1948-12-31/355/22. Läst 3 juni 2018.
Vidare läsning
redigera- Sverker R Ek: S E Alf Sjöberg i Svenskt biografiskt lexikon (2003-2006)