orden

Svenska

Substantiv

Böjningar av orden	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	orden	orden	ordnar	ordnarna
Genitiv	ordens	ordens	ordnars	ordnarnas

orden

1. slutet samfund, ofta hemligt

   Sammansättningar: riddarorden

2. utmärkelse, t. ex. serafimerorden

   Sammansättningar: förtjänstorden, ordensförläning, ordensregn, statsorden

3. böjningsform av ord

Översättningar

slutet samfund

• danska: orden ^(da) u
• engelska: order ^(en)
• ryska: о́рден ^(ru) m
• tjeckiska: řád ^(cs) m
• tyska: Orden ^(de) m

utmärkelse

• danska: orden ^(da) u
• ryska: о́рден ^(ru) m
• tyska: Orden ^(de) m

Bokmål

Substantiv

Böjningar av orden	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	orden	ordenen	ordener	ordenene
Genitiv	ordens	ordenens	ordeners	ordenenes

orden m

1. ordning
2. orden

Danska

Substantiv

orden u

1. ordning
2. orden

Nynorska

Substantiv

orden m

1. ordning
2. orden